Av Marianne Johansson

-

17 maj, 2019

Ett nytt mål för Annikas Tjejer

Det nya målet var Järleåns naturreservat i Nora kommun. Det var tio förväntansfulla tjejer som träffades på p-plats nr 2 vid naturreservatet på torsdagkvällen. Det var även bestämt att det skulle grillas korv för första gången på 24 år. På vägen dit, vid Frövikorsningen, steg det upp mycket svart rök från Frövihållet, det brann efter banvallen där, så det där med att tända en grilleld kändes inte riktigt bra!

 

Naturreservatet Järleån omfattar en sex km lång sträcka av Järleåns dalgång. Ån har till stor del kvar sitt naturliga lopp med en av länets mäktigaste forssträckor – Långforsen. Forsen är som mäktigast under våren. Under försommaren är blomsterprakten väl värd att se och fågelsången når sin kulmen.

 

Promenaden började över några mycket vackra ängar med mycket blomster och liljekonvaljers doft, sedan ner i dalgången till själva ån. Det var mycket strapatser, upp och ner mest hela tiden. Stegräknaren markerade tretton våningar så det blev mycket upp. Kändes inte som lika mycket ner.

 

Göken blev vår första fågel, mycket trevlig obs då det var årets första för flera av tjejerna. När ån skymtades var drillsnäppan den första som både sågs och hördes. Ett stycke längre ner efter ån dök en forsärla upp som sen visade sig bli två stycken. Några knipor blev nog störda av oss och flög sin kos.

 

Från dalgångens slänt hördes både bofink, entita, svarthätta och kungsfågel. Göken underhöll mest hela tiden. Promenaden blev kanske inte så lång men den var desto mer krävande. Gruppen vände och gick mot själva Långforsen, som verkligen gjorde skäl för namnet. Framme vid forsen fanns det tre iordningställda grillplatser där vi kunde grilla. En del är experter på att tända grillar andra är experter på att äta korvar. Korven och kaffet smakade mycket bra efter vår ansträngning. Det är något visst att sitta vid brasan och se solen går ner och forsen brusar, mycket vackert var det och en mycket annorlunda exkursion. Inga myggor eller andra odjur. Det slutade med att vi gick vidare efter forsen där vi tog vägen upp (en trappa som inte var någon trappa) till ängen och parkeringen.

Som avslutning hördes och sågs en dubbeltrast över trädtopparna. Dubbeltrastens ljud är som att dra på en plastkam fick vi lära oss.

Annika och Katarina hjälps åt att leda gruppen och det fungerar väldigt bra. Alla får en mycket bra upplevelse av fåglarnas närvaro och läten. 

 

/Marianne J

Kommentarer

Det finns inte några kommentarer för detta inlägget ännu.

Skriv en kommentar