Lennart Eriksson och Leif Sandgren vid fångstnäten på Märkplats Venan. Foto: Rolf Hagström

Den årliga ringmärkningen på Märkplats Venan brukar avslutas i mitten  av oktober, år 2018  var det 40:e året i följd. På Venan ringmärks i huvudsak häckande tättingar men också tättingar som är på flytt söderut under hösten. Sedan starten har det ringmärkts över 50 000 fåglar. Fågel nummer 50 000 blev för övrigt en svartmes som märktes hösten 2018.

Märkplats Venan startades 1978 av Leif Sandgren. Leif kom till Örebro 1978 började genast  leta efter en lämplig plats där han kunde ringmärka fåglar. Han gjorde ett försök på hösten vid Venakullarna och lyckades få in hela åtta blåhakar.

– Då förstod jag att det var en bra plats, säger han.

Leif Sandgren började ringmärka fåglar som  volontär på Ottenby redan under 1960-talet, sedan som assistent och snart också som  ringmärkare. Några år senare fick han en egen ringmärkarlicens.

– Att skåda fåglar är en sak. Ringmärkning ger ytterligare en dimension, att få chansen att titta på fågeln ger en stor kunskap om arter, om ålder och om fjäderdräkt.

De första åren jobbade Leif ensam med ringmärkningen. Några år senare anslöt Lennart Eriksson, Johan Åhlén (numera avflyttad till Helsingborg) och Per Wedholm.

Vid Märkplats Venan finns flera olika fångstplatser, alltså platser där man sätter upp näten. Det är vid Venastugan, Rävgången, Stentornet och Näsbybäcken. Utöver dessa fångstplatser arbetar man också med att ringmärka speciella arter på andra platser.

Leif och hans kolleger har hittills märkt 128 olika arter, mest frekventa i fångstnäten är lövsångare, blåmes, sävsparv och sävsångare och rörsångare.

– Det har varit många fina ögonblick. En gång satte vi nät på natten ute på Venamaden. I mörkret och blötan hittade vi både morkulla och pärluggla i näten, berättar Leif.

– En annan gång var jag ute och letade efter bruna kärrhökens bo ute i vassen. Plötsligt satt där, uppklätttrad i toppen av några vasstrån, en ung  rördrom.  Jag lyckades faktiskt  ta fast den, den var ju inte riktigt flygg, och ringmärka den. Överraskande minsann.

Det är en speciell känsla att hålla i en fågel och se alla detaljer, berättar ringmärkaren Leif Sandgren. Foto: Rolf Hagström

I slutet av september 2009 upptäcktes en törnskata som var ovanligt sen. Efter mycket läsning i litteraturen artbestämde man den till  ungfågel av rödhuvad törnskata, en art som häckar i södra Europa och som är mycket ovanlig i Sverige. Den stannade kvar några veckor där på Venakullarna vilket medförde att många fågelskådare hann se den., Det var ju för närkingska förhållanden en riktig raritet.

Det finns fler oväntade arter i fångsten till exempel. lundsångare, videsparv, spillkråka, mindre flugsnappare och rödstrupig piplärka.

Sedan är det förstås spännande att få meddelande från Riksmuseet om återfunna fåglar, det är ju det som är avsikten med ringmärkningen. Till exempel fångades en höst en  näktergal från Venan i Kenya, och ett par år senare fastnade en näktergal märkt i Kenya i de svenska näten.

Ett annat långväga fynd är en fisktärna som hittades i Namibia samma höst som den ringmärkts här i Rynningeviken.