Stor spänning i mörka natten när ugglorna skulle höras

Mörkret sänkte sig snabbt när uggleexkursionen startade från Haga Centrum. Fem bilar med 14 personer som verkligen ville höra ugglornas hoande i natten!

Turen planerades gå i Kilsbergskanten och färden gick mot Eker. Första stoppet var vid bergtäkten i Eker. Och nu hade mörkret gjort sitt intåg. Månen lyste som ett stort kommatecken, stjärnorna glimmade och det var alldeles vindstilla. Men trafiken på Ekersvägen var inte ljudlös. Inga ugglor hördes men plötsligt hördes trumpetande från en flock sångsvanar. Och då ställs man inför frågan – Är de räknade vid Rånnesta eller…? Kanske flertalet passerar utan att bli räknade, nu när de har bråttom norrut till sina häckningsplatser.

Kvällen var verkligen alldeles underbar när nästa stopp gjordes vid Närkes Kils kyrka. Men varken gastar eller ugglor rörde sig över kyrkogården. Turen fortsatte upp mot Lockhyttan. En älg sprang på vägen så karavanen saktade ner och gjorde ett par stopp. Vid trevägskorsningen i Lockhyttan blev det ett längre stopp men inget hördes mer än ett överflygande plan!

Inget störde, det var bara en vacker natt! Lars J, vår guide härmade kattugglan men den svarade aldrig på lockropen eller kanske den bara inte var intresserad av honom?

Snömängden i Kilsbergen är verkligen god med hård skare. Snöplogkanterna efter vägarna är höga men tjälen håller på att släppa så det var lite gungfly här och där annars var det hård is att köra på. Stoppet vid Stakadammen var kort, månen lyste över myren och inget hördes.  Vilda planer för stoppet vid Ramsjön gjordes i bilen där jag körde, om att grilla och sitta vid sjön och njuta av natten! Men snön satte stopp för de planerna. Vi lyssnade och åt våra matsäckar vid bilarna på vägen. Och där och då hördes en kattuggla! Turen gick vidare till Ramshyttan och där hördes den ännu bättre!

Klockan närmade sig 22 och det var tid för hemfärd. Det var en alldeles magisk natt i Kilsbergen och alla var nöjda över att ha hört kattugglan!