Vad händer i Oset?

Underlättande för häckning

En av de två backsvalebrinkarna i Näsby har bearbetats för att förhoppningsvis locka backsvalorna till häckning. En av brinkarna har fått en brantare lutning och den sly som vuxit upp framför den har röjts undan för lättare inflygning.

Under de tre år som brinkarna funnits vid Näsby i Oset-Rynningevikens naturreservat har backsvalorna nobbat boplatsen. En teori är att de inte har haft rätt lutning, en annan är att materialet inte är det optimala för svalorna att gräva i.

Backsvalor har setts inspektera sluttningarna, men ingen har gått vidare och grävt. Fåglar följer inte alltid de teorier som vi människor har och frågan är om vi med de nya åtgärderna gjort brinken tillräckligt frestande? Kommande sommar får utvisa om satsningen gått hem.

Minskning av antalet svalor

Våra tre arter svalor, ladu-, hus- och backsvala har enligt Svensk Fågeltaxerings årsrapport 2023 fortsatt negativa trender. Backsvalan har det mest besvärligt av de tre och så här skriver man i rapporten:

Alla svalor har tydligt negativa mönster i sen tid i Sverige. Ladu- och hussvala uppvisar statistiskt säkra minskningar för de senaste tio åren. Backsvalans förändringstakt är än mer negativ under samma period men når inte statistisk säkerhet då variationen är större och antalet inräknade individer är lägre.

I mångt och mycket kan svalornas utveckling ses som en parallell till tornseglarens. Det handlar rimligen om brist på boplatser, särskilt för hussvala och backsvala, och brist på flygande insekter. Gemensamt med tornseglaren är också att en stor del av året spenderas utanför Sveriges gränser.

Vårt svenska bestånd

Dagens svenska bestånd av backsvala är utan tvekan bara en blek spillra jämfört med hur det var under dess glansdagar när de öppna och aktiva grustagen var vanliga i vårt landskap, men frågan är hur mycket häckningsplatsernas kvalité betyder och hur mycket som står utanför vår möjlighet att påverka.

Fotograf: Gun Isacson