Bilden är tagen utanför klubbstugan där deltagarna bodde av Gunnar Bergeå. Deltagare: Ulf Jorner, Gunilla Persson, Gunnar Eriksson, Leif Haldorsson, Christer Tegebro, Eva Georgii-Hemming, Urban Tholén, Majlis Gustafsson, Elisabeth Torgå, Kjell Ståhlberg och Gunnar Bergeå.

En riktig äventyrsresa i Dalarna med NOF

          Av: Majlis Gustafsson och Elisabeth Torgå       

Så här såg inbjudan ut på NOF:s hemsida och i Fåglar i Närke:

Närkes Ornitologiska Förening arrangerar en resa till Siljansnäs där den lokala fågelguiden Conny Land från Leksands fågelklubb visar de bästa fågellokalerna. Det är en helgresa med övernattning i klubbstugan som ligger naturskönt. Har du aldrig sett en lavskrika? Då har du chansen nu. Helgen den 16–17 mars arrangerar NOF en resa för att få chans att se lavskrika om många andra spännande skogsfåglar.

Som vanligt när NOF gör någon resa så är det de/den som är med första gången som ”frivilligt” anmäler sig för att skriva om resan. Och denna gång är det vännerna Majlis Gustafsson och Elisabeth Torgå från Östernärke som berättar om sina upplevelser.

Majlis berättar:

Vi såg den nog samtidigt Elisabeth och jag, resan till Dalarna med NOF, för när jag tog upp telefonen för att ringa henne ringde hon mig. Vi hade båda läst: – En resa till Siljansnäs där den lokala fågelguiden Conny Land från Leksands fågelklubb visar de bästa fågellokalerna. Det låter bra. Att få chans att se lavskrika, slaguggla, lappuggla och många andra spännande skogsfåglar, ännu bättre! Övernattning i snygg och välordnad stuga som ligger naturskönt, men saknar el och rinnande vatten. – Jaha ja, jag får lite scout-vibbar, fast jag har ju aldrig varit scout, bara en liten Blåvinge en kort period. Vi är överens, klart vi ska åka!

I väntan på avfärd Christer Tegebro, Gunnar Bergeå, Kjell Ståhlberg och Gunilla Persson. Bild Elisabeth Torgå

Lördag morgon åker vi till samlingsplatsen vid Haga centrum där åtta förväntansfulla skådare bordar två minibussar. På väg norrut plockar vi upp tre till. Det är pirrigt, för Elisabet och jag är nybörjare i NOF och känner dessutom ingen av de andra. Fast några av namnen på deltagarlistan känner vi igen och det är kul att få träffa dom.

Ju längre norr ut vi kommer desto mer snö ser vi utanför bilfönstren. Vid 11-tiden stannar vi på mötesplatsen där Conny Land möter upp. Conny brer ut stora kartan och alla vill veta var vi bäst hittar de åtråvärda raringarna.

Vi ska börja vid naturreservatet Vägskälet som bildades 2007 och är 46 ha stort. Vi får veta att skogen i Vägskälet har höga biologiska värden, eftersom den till stor del har samma kvaliteter som en orörd naturskog. Här har gjorts många observationer av fågelarter starkt knutna till barrskog, t.ex. lavskrika, tretåig hackspett och sparvuggla.

Vi åker genom ett snörikt vackert landskap. Vid Vägskälet har Leksands Fågelklubb satt upp matningar och vi parkerar bilarna och konstaterar att vi kommer att få pulsa i rejält mycket snö för att ta oss dit. Vi rustar oss med kikare och kameror och tar oss an uppgiften. Det blir en något ostadig gång när vi tar oss fram mot matningen i den djupa snön.Det är strålande sol från en blå himmel, vindstilla och vi förundras över vilken tur vi haft med vädret.

Vi fortsätter till Ljusbodarna Fäbod. På väg dit stannar vi en stund efter vägen och hör gråspetten spela. På fäboden tar vi fram fikat och kikar på matningen de satt upp där.

Vid Ljusbodarnas Fäbod intogs fika av Eva Georgii-Hemming och Urban Tholén. Bild Elisabeth Torgå.

Gruppen sprids ut för att spana och titta på den vackra fäboden. Det är stort, med många olika hus. Det ligger så fint inbäddat i snön! Hit vill jag åka på sommaren när de har öppnat sin verksamhet.

Folket i buss 1 gick lite längre bort för att spana och försvann bakom husen. Efter en god stund kom de tillbaka och sade sig ha sett en flock orrar som flög iväg. Säkert femton stycken.

Det sades med ett minspel som kunde göra övriga misstänksamma och en retsam men glad ordväxling följde. Inga bildbevis kunde uppvisas. Sant eller falskt? De flesta hörde i alla fall nötväckan och stora hackspetten.

Vi fortsätter till en ugglelokal för att lyssna. På vägen dit får vi ett möte på den smala vägen mitt i en svacka. Buss 1 hinner upp för backen innan mötet men vår buss 2 stannar för att släppa förbi bilen och en observant Gunilla får syn på två kungsörnar som svävar mot en klarblå himmel. Vi blir väldigt glada och som grädde på moset lyckas det bli ett bildbevis.

”Orrebussen” har inte en chans mot ”Kungsörnsbussen”!

Eftersom det kommit varningar om kraftigt snöfall på söndagen så åker vi vidare upp till Kusberg och den matning som är uppsatt för lavskrikan. Det syns att vägen varit plogad men det var nog ett tag sen….

Conny leder vägen med sin 4-hjulsdrivna bil och vi kommer efter, men det är med viss möda som minibussarna tar sig fram. Än slank vi hit, än slank vi dit, men turligt nog slapp vi diket. Fast det var på håret. Bussarna klarade inte sista backen och fick ställas på vänt. Några gick sista kilometern och några fick skjuts av Conny vars bil klarade lutningen och snön.

Tofsmes av Eva Georgii-Hemming.

Ingen lavskrika ville visa sig och vi fick veta att det varit dåligt med lavskrika den senaste tiden, kanske på grund av att de häckar tidigt och redan har flyttat. Conny är lika besviken som vi över det. Det kan vara större chans att se dem på hösten. Kanske borde vi göra ett försök då. Naturligtvis är alla skådare på alerten hela tiden så vi ser och hör många andra fåglar. Conny lämnar oss och vi vänder tillbaka mot Leksand snart dags för ett mål mat. En vaken skådare får syn på en varfågel i en trädtopp och de stannar bussarna så vi kan kika.

Mätta och belåtna efter ett mål mat åker vi till Limå Bruk där Conny visat på olika tänkbara lyssningsställen. Elva personer står helt tysta i den snöfyllda skogen. Inte ett ljud hörs annat än snön som knarrar under kängorna när någon måste byta ställning, det är -4 grader. Världen är helt stilla, solen dalar i väster och ger en rosaröd himmel som mot öster går över till en stjärnklar natt med månljus. Kvällen är magisk.

Vi stannar på 4–5 olika ställen men det är helt tyst i skogen. Inga ugglor vill ge sig till känna och vi ger upp och åker till vår övernattningsstuga. När vi kommer fram står fönstren på vid gavel och det ryker ur dom. Det visar sig att det bildats proppar i skorstenen som gör det svårt att få drag. Flera ur gruppen hjälps åt, det är tre kaminer som ska eldas.  Några eldar och hämtar ved. Vi andra installerar oss i skenet från de levande ljusen. Det finns ingen el och inget vatten. De medhavda pannlamporna kommer väl till pass när vi ska leta reda på torrdasset som står en bit in i skogen bakom vedboden.  Vi pulsar dit genom snön i månens sken. Det är –4 grader så ingen sitter där särskilt länge. När vi kommer tillbaka in i stugan sprakar det i kaminerna och värmen börjar sprida sig. Matsäckarna tas fram och vi bänkar oss för att sammanfatta dagen. Hela kvällen far det gliringar och skämtsamma kommentarer mellan ”Orrebussen” och ”Kungsörnsbussen”.  Stämningen är på topp och trots frånvaron av lavskrika och ugglor har vi ändå lyckats se/höra 32 arter. Nöjda kryper vi ner i våra bäddar och så småningom somnar vi till spraket i kaminerna.

Äntligen framme! Bild Elisabeth Torgå

När vi vaknar på söndag morgon är det ganska kyligt i stugan trots att Gunnar varit uppe flera gånger och fyllt på ved i kaminerna. Det snöar och vi ser i dagsljuset hur vackert stugan ligger vid en istäckt sjö. Medan vi äter frukost tittar vi på fåglarna som kommer till matningen utanför fönstret. Domherrar, talgoxe, blåmes, talltita och tofsmes. Några har redan tagit sin morgonpromenad och hört gråspetten. Men ingen strömstare syntes i bäcken.

Vi har stämt träff med Conny Land 7.30 och han kommer punktligt. Med sig har han Staffan Müller som också är en mycket kunnig ornitolog. Vi åker längs sjön för att försöka få se några hönsfåglar. Buss 1 har turen att få syn på en tjädertupp som flyger iväg. Vi i buss 2 ser bara fotspåren. Jösses! Han måste ha storlek 43.

Vi åker vidare mot Älgberget, fönstren immar igen av våra våta kläder och vi torkar rutor hela tiden för att kunna spana, men inga fåglar syns. Det snöar kraftigt och det har nog kommit 10-15cm snö under natten tror Conny. Det är besvärligt för bussarna att köra eftersom det inte är plogat. Vår chaufför Gunnar säger glatt att, hamnar vi i diket så finns det ju många som kan skjuta på. Inga gnälliga närkingar här inte.

Ett nytt försök görs vid Vägskälets naturreservat där vi var på lördagen men inga fåglar vill visa sig. Det snöar för kraftigt. Staffan berättar om fåglarna och hur han arbetat hårt för att få till stånd naturreservat i Dalarna. Det är mycket intressant och vi är tacksamma för att han är med oss hela dagen trots kraftig smärta i fot och revben efter ett fall.

Vi fortsätter till lokalen i Sätergläntan och lyssnar, ingenting.

Ulf Jorner lyssnar och lyssnar men det är alldeles tyst. Bild: Gunnar Bergeå

Sista stoppet vi hinner med är Hundhagen, en lövskogsdjungel som är sparad till naturreservat. De första som kom fram till matningen skrämde upp en sparvhök som flög iväg. Vi tar lite matsäck och väntar på fåglar. Efter en stund sitter talgoxarna runt oss och väntar på sin tur vid matningen.

Vi måste ta avsked av Leksand och åka hemåt. Gunnar tackar Conny och Staffan som har tagit så väl hand om oss och bjuder in Leksands fågelklubb till Närke.

Straxt utanför Insjön äter vi lunch på Trollkrogen, som verkligen gör skäl för namnet. De har troll över allt och maten är god. Elisabeth kollar artportalen när vi satt oss i bussen igen. Rapport att de sett lappuggla vid Godegårds kyrka…

Dagens resultat blev endast 8 arter pga. vädret, men totalt fick vi ihop 40 resekryss.

Allteftersom vi åker söder ut övergår snöfallet till regn och sedan sol. Snölandskapet lämnar vi bakom oss och när vi skiljs åt är det barmark, vårsol och snödroppar.

Alla är överrens om att vi haft en härlig resa trots avsaknad av de utlovade fåglarna och vi skulle gärna göra om det.

En eloge till reseledare Gunnar Bergeå för ett härligt äventyr och ett stort tack till våra chaufförer som körde oss tryggt genom hela resan.  Vi har fått många trevliga nya fågelvänner, vi ses snart igen ute i markerna.

Vad-tittar-dom-på-Ljusbodarna?
Bild Eva Georgii-Hemming