MINOLTA DIGITAL CAMERA

Länsstyrelsen tillåter skyddsjakt på 400 skarvar i Hjälmaren

Länsstyrelsen har beslutat att bevilja skyddsjakt på högst 400 skarvar inom Örebro läns del av Hjälmaren under 2019.

Särskild hänsyn måste tas till de särskilt skyddsvärda arterna skräntärna, dvärgmås och svarttärna. Deras födosök och rastningsperiod sammanfaller med tiden för skyddsjakten.

Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC, har ansökt om fortsatt tillstånd till skyddsjakt efter skarv i Örebros del av Hjälmaren åren 2019-2020. Som skäl till ansökan anges allvarlig skada på egendom och allvarlig skada på yrkesfiskets näring. Redskap skadas och förstörs när skarv jagar i dem. Vid 90 procent av vittjningstillfällena hittas skador av skarv. Fisken blir bitskadad och kan då inte säljas. 20 procent av fångsten anges vara skadad av skarv och uppskattningsvis 10 procent av fångsten har gamla skador av skarv. SIC anger även att fisk i redskapen stressas av skarv eller skräms iväg från redskapen.

I Hjälmaren bedömer SIC kostnaden för skarven lågt räknat ligga runt 14 miljoner kronor för näringen. Främst är det skadorna på gös som har stor inverkan på fiskarenas inkomster. År 2018 sköts totalt 155 skarvar och år 2017 sköts 42 skarvar av 500 tillåtna årligen.

NOF vill ta särskild hänsyn till skräntärnan

Närkes Ornitologiska Förening, NOF, har fått möjlighet att yttra sig om skyddsjakten. NOF anser att högst 200 skarvar ska få skjutas; det bygger på att man inte lyckats skjuta alla skarvarna som varit tillåtna. Dessutom ökar inte antalet skarvar längre i Hjälmaren. NOF betonar också att tillståndet bör anpassas så att rastande skräntärnor.

Skarven i Närkedelen av Hjälmaren har under åren 1996-2013 inventerats regelbundet av ornitologer med avseende på antalet bon/häckande skarvpar samt ungar. Efter etableringen i sjön har populationen utvecklats starkt. I inventeringsrapporten efter 2013 års inventering beskrivs att antalet häckande par i Hjälmaren ökade kraftigt under åren 1996 till cirka 2005 för att därefter stagnera under åren 2006-2010. Under år 2013 var antalet bon nere på samma nivå som år 2004 (929 bon år 2013). Antalet kolonier har också minskat men de kolonier som finns kvar har ökat i omfattning. Det maximala antalet skarvar i Närkedelen av Hjälmaren bedömdes år 2013 ha varit i storleksordning 3 500 individer efter att ungfåglarna blivit flygga.

Oklar utveckling av antalet skarvar i Hjälmaren

På uppdrag av Länsstyrelserna genomfördes en fågelskärsinventering av häckande fåglar i Hjälmaren under 2015 och 2017. Vid inventeringen 2015 räknades 694 aktiva skarvbon in i skarvkolonierna i Örebro läns del av Hjälmaren. År 2017 räknades 973 aktiva bon in i Örebro län (1332 i hela Hjälmaren). Då inventeringen 2015 inte utfördes på samma sätt som övriga år bör denna siffra inte direkt jämföras med resultaten från övriga år. I den nationella förvaltningsplanen för skarv gör Naturvårdsverket bedömningen att skarven uppfyller kriterierna för gynnsam bevarandestatus.

Med hänsyn härtill och till den ringa effekt som skyddsjakten enligt inventeringar hittills visat sig ha på utvecklingen av skarvbeståndet i Hjälmaren, kan jakten inte anses försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arten.

Måste visa hänsyn till skyddsvärda fåglar

SIC bedömer värdet på skarvens fångst i Hjälmaren till upp till 14 miljoner kronor, samma siffra som föregående år. Då bedömde SIC att det motsvarade halva värdet av det yrkesmässiga fisket i Hjälmaren. Tidigare utredningar kring skarvens påverkan i Hjälmaren har också pekat mot att påverkan kan vara omfattande på bland annat gösfisket i sjön. Även om det inte finns några färska studier eller undersökningar kring skarvens påverkan på fisket i Hjälmaren bedömer Länsstyrelsen att skadorna kan var allvarliga även på fisket genom påverkan på bestånden.

Som villkor gäller bland annat att jakten under vissa tider endast får bedrivas på ett visst avstånd från vissa kolonier och kända boplatser för havsörn, fiskgjuse och skarv. Anledningen till detta är att minska störningen på de häckande fåglarna av dessa arter. På grund av att de särskilt skyddsvärda arterna skräntärna, dvärgmås och svarttärna brukar rasta på några av öarna i Hjälmaren måste särskild hänsyn tas vid jakt intill dessa öar genom ett skyddsavstånd. Länsstyrelsen bedömer att skyddsavståndet om 500 meter bör vara tillräckligt för att dessa arter inte ska störas. Den utökade jakten begränsas även i tid med hänsyn främst till skräntärnans rastning.