Foto på autogiron (troligen från 1956), tagen på Gustavsviksfältet.

Med den här inventerades alla knölsvanar i Närke

Under försommaren 1959 genomfördes Närkes troligen mest exakta inventering av knölsvan, vilket Nils Tarras Wahlberg rapporterade om i Vår Fågelvärld 19. Inventeringen gjordes med hjälp av Sveriges (och enligt Nerikes Allehanda 1956 möjligen hela världens) sista autogiro. Förare var fabrikör Arvid Gullberg och spanare Ragnar Edberg.

Under tre veckor och sammanlagt tio flygtimmar överflögs alla större sjöar i Närke och även så många mindre vassjöar som möjligt. Enligt uppgift stördes svanarna inte nämnvärt av autogiron, medan till exempel skäggdoppingar försökte dyka eller flyga undan.

Resultatet blev att man hittade 88 häckande par (med bo eller ungar) samt 14 par där något bo inte kunde observeras. De flesta häckningarna hittades i Hjälmaren (34 stycken), Tysslingen (21) och Vibysjön (14). I Vättern hittades fyra häckningar, i Kvismaren, Tisaren och Sottern vardera två, och i nio ytterligare sjöar fanns ett enda par. Resultaten låg långt över de nivåer som man funnit med konventionella metoder.

Någon mer autogiroinventering blev det inte i Närke. Den aktuella autogiron köptes samma år tillbaka av leverantören, Rolf von Bahr. Men med den nya drönartekinken (och erforderliga tillstånd) skulle man kanske kunna nå liknande resultat.

För den tekniskt intresserade

Autogiron var en föregångare till helikoptern som konstruerats av spanjoren Juan de la Cierva. Till skillnad från helikoptern, där rotorn ger både lyft- och dragkraft, ger autogirons rotor endast lyftkraft. Drivkraften ges av en konventionell motor/propeller, i regel placerad framtill.  På 1950-talet var auotogiron redan en antikvitet, helt ersatt av helikoptrar. Det finns dock numera finns vissa moderna maskiner för hobbybruk, till exempel en som flögs av James Bond i filmen ”You only live twice”. En systermaskin till Örebromaskinen finns att beskåda på Tekniska museet i Stockholm.