Regionala rapportkommitténs (Rrk) uppgift är att efter bästa förmåga presentera en årlig rapport över fågellivet i de närkingska domänerna. Utifrån denna rapport går vissa delar till den rikstäckande rapport som presenteras av SOF i publikationen Fågelåret.

Medlemmar i Rrk är: Andreas Tranderyd, Andreas Sandberg, Ove Pettersson, Anders Jacobsson, Per Wedholm och Ronnie Lindqvist.

Rapportering och Rrk’s behandling av rapporter.

Nästan alla landets RRK jobbar numera uteslutande med det internetbaserade rapportsystemet Artportalen. Detta gäller även oss i Närke. Så det nästan allenarådande sättet att få in och behandla rapporter styrs av Artportalen. Det finns fortfarande några skådare som inte anslutit sig till Artportalen så dessa får förstås fortfarande förlita sig på kuvert – papper och frimärke för att meddela sig med oss.

Vår rapportmall finns inlagd i Artportalen och du får per automatik upp de av dina obsar som vi vill ha in en skriftlig rapport på. Sedan är det bara för dig att fylla i det som ligger på din skuldlista före den 31.1 året därpå så har vi en chans att behandla rapporterna och de kan komma med till vår lokala årsrapport och till SOF:s publikation Fågelåret.

Om du låter bli att skriva någon av dina rapporter som ligger på skuldlistan så hamnar de per automatik i papperskorgen. Automatiken i detta består att RRK sätter epitetet ”Ej godkänd för publicering” på observationen.

VARFÖR vill vi ha in skrivna rapporter på rariteter och HUR behandlar vi dem.

Vikten av att registrera fågelobservationer inser de flesta. Men att det även är viktigt att vara noga med sällsyntare arters uppträdande kanske inte alla håller med om. Många anser att det statistiska underlaget för dessa är så litet att trender och slutsatser inte kan säkerställas. Vi anser dock att det är av största vikt med noggrannhet även för dessa så kallade rariteter. Denna ståndpunkt grundar sig på den allt bättre rapporteringen över hela världen utifrån vårt lokala perspektiv i Närke till riksplanet Sverige vidare till hela Europa och för några arter vidare ut i Världen. I detta perspektiv faller exempelvis en rapport av Kornsparv i Närke in i ett större och statistiskt säkrare sammanhang.

Grundkoncept:

Huvudprincipen vid behandling av rariteter är att dessa till 100% ska säkerställas. Om minsta tvekan föreligger att det kan ha rört sig om en annan art publiceras inte rapporten. Konceptet att hellre fria än fälla gäller således endast då andra möjliga arter helt kunnat uteslutas. Kontinuiteten i kommittéarbetet är mycket viktigt att upprätthålla. Över tid skall man kunna gå tillbaka och vara förvissad om att rapporter om en viss art har bedömts lika år från år och inte utifrån kommitténs dåtida sammansättning. Vi hoppas genom publiceringen av dessa rader att öka förståelsen för vårt ibland känsliga uppdrag och därmed minska risken för onödiga konflikter.

Vi har två typer av rapporter att behandla.

1. Rapporter som skall vidare till centrala rapportkommittén (Rk.). Arter/raser som tillhör denna kategori finns listade på SOF:s hemsida och i SOF:s publikation “Fågelåret”. Dessa rapporter skall följas av ett utlåtande från oss i princip tillstyrkes eller avstyrkes. Det Rk vill att vi skall göra är följande:

1a. Förbehandla rapporten i så mening att läsa igenom den och vid eventuellt noterade brister begära in kompletterande uppgifter.

1b. Väga in rapportörens vederhäftighet speciellt om inga medobservatörer finnes.

1c. Med vår lokala kunskap utreda om motstridiga uppgifter alternativt verifierande dito finnes att inhämta. Summa summarum. Minimera Rk:s tidsåtgång för att erhålla ett vettigt arbetsunderlag för utlåtande.

2. Rapporter som vi själva(Rrk) har mandat att behandla och publicera. Arter/raser som tillhör denna kategori finns listade på NOF:s hemsida och i NOF:s publikation “Fåglar i Närke” nr-4. Dessa rapporter behandlar vi enligt följande punkter. Punkternas inbördes vikt för resultatet av bedömningen växlar lite grand beroende på observationens omständigheter.

2a. Artens dignitet: Arter som aldrig eller endast vid ett fåtal tillfällen setts i Närke kräver extra goda observationsomständigheter. Denna punkt bestämmer “ribban” för ett godkännande och löper som en röd tråd rakt nedåt genom alla följande punkter.

2b. Iaktagna artkaraktärer: Grundregel för denna punkt är att ju tydligare dräkt/läte/sång en fågel har desto enklare artbestämning. En art har oftast ett flertal utmärkande karaktärer och att enbart ha sett en skymt av “en” karaktär eller ha hört endast några lockläten eller kanske bara hört några tillfälliga strofer av en sång räcker ibland inte för att vissa arter skall anses säkerställda. En kombination av karaktärer är nästan alltid grunden till en säker artbestämning.

2c. Rapportörens status: Vid bedömning av rapporter ställs som ni nog alla vet av välgrundade skäl rapportörens “status” ibland i fokus. Bedömningen av hur trovärdig en rapportör bedöms vara innehåller ett flertal faktorer. Kunnighet och erfarenhet väger tungt. Att ha tidigare erfarenhet av arten underlättar mycket. Några personer kan trots lång erfarenhet anses som icke trovärdiga av andra. Alltså kan i princip en person som hållit på kort tid som fågelskådare men skaffat sig gott rykte anses som mer trovärdig än en “gammal räv”. Om fler än en person sett en raritet ökar förstås chansen för ett godkännande.

2d. Observationsomständigheter: Under vilka omständigheter en fågel ses är också av stor vikt. Flög fågeln förbi eller var den rastande? Hördes sång eller lockläte? Hur långt var avståndet och vilken optik användes? Regnade eller blåste det hårt? Med eller motljus – grynings eller skymningsljus ? Alla dessa faktorer kan spela in vid en observation och måste tas med i bedömningen.

Ovanstående punkter 2a-2d är ett rättesnöre för allt rapportkommittéarbete och utifrån detta regelverk kan bedömandet av rapporter te sig tämligen enkelt.

Har vi då några svårigheter med att bedöma rapporter. . . Ja tyvärr alla landets Rrk upplever samma vånda vad det gäller punkt 2c Rapportörens status.

Ensam rapportör som vid upprepade tillfällen ser ovanliga arter utan att tillresta kollegor ser arten löper ökad risk att få rapporten underkänd och kanske sin trovärdighet ifrågasatt. Detta är ett SVÅRT dilemma då verkligheten mycket väl kan vara att denne rapportör gjort rätt bedömning i samtliga fall. Erfarenheten visar dock att så kallad STRINGNING existerar och att denna möjlighet måste beaktas med hänvisning till Rrk:s egen trovärdighet. En så kallad “stringning” (vedervärdigt epitet) är en artbestämning som göres på mycket lösare grunder än flertalet. Rapportören är ärligt övertygad av riktigheten i sin bestämning och inser inte att han kanske är för oförsiktig med sin artbestämning. Alla landets Rrk är eniga om detta problem. Att bedömningen av rapporter i dessa fall ibland slår fel och därmed drabbar rapportören med missmod som följd är tyvärr oundvikligt. I grunden tror ingen Rrk att någon rapportör hittar på eller kommer med “falska” uppgifter. Dock har vi alla olika mått för vad vi kräver av en observation för att känna oss tillräckligt säkra för en artbestämning. . . . detta är som sagt mycket individuellt. Ytterligare en omständighet som komplicerar dessa i vårt tycke allt för lättvindigt utförda artbestämningar är att de nästan alltid utföres av erkänt duktiga ornitologer.¨

Har du frågor om rapportsystemet Artportalen när det gäller rapportering i landskapet Närke så hör gärna av dig via mail till Andreas Tranderyd kontaktperson för Artportalen i Rrk Närke.