Svanrasten 2013

Svanrasten i Tysslingen i år fick en konstigt förlopp. De första svanarna kom ”normalt” men sedan dröjde det länge innan det blev fart – och någon riktig fart blev det aldrig (bara 2333 sångsvanar som mest).
Däremot gjorde guiderna och räknarna från Närkes Ornitologiska Förening i mycket bra insats under svandansen.
Den 2 mars kom säsongens tio första sångsvanar till Rånnesta i Tysslingens norra del. I början av mars var det lite varmare väder vilket innebar att det fanns lite öppet vatten i Blackstaåns mynning.
Ytterligare svanar anslöt, och 7 mars räknade Helny Olsson in 24 svanar. Men sedan blev det klara dagar och väldigt kalla nätter. Det lilla öppna vattnet frös till och huvudelen av svanarna försvann – flög de söderut igen?
– Sen stod jag och väntade och väntade och väntade, berättar Helny Olsson som är ansvarig för svanräkningen.
Det kom att dröja 32 dagar (den 2 april) innan antalet sångsvanar blivit över 100 stycken. Sedan gick allt rätt fort, redan den 9 april passerades den dagshögsta noteringen på 2333 sångsvanar. Därefter minskade antalet svanar och den 18 april var sjön tömd på svanar förutom en del eftersläntrare.
– Jag tycker det var konstigt, för samtidigt som det inte var så många svanar vid själva matningen gick det många hundra sångsvanar ute på fälten, berättar Helny Olsson.
En teori är att det fanns väldigt många oskördade fält efter den blöta sommaren och hösten, och det innebar att sångsvanaran föredrog dessa istället. Samtidigt som det var relativt få svanar i Tysslingen var det rekordmånga svanar i Hornborgarsjön det här året – där räknades det som mest in 3500 svanar.
Under hela svanrasten, totalt fem helger, ordnade Närkes Ornitologiska Förening guidning vid observationsplatsen Ruinen. Vid sidan av räknarna stod minst två guider varje förmiddag och hjälpte intresserade besökare till rätta.
– Det här har varit otroligt uppskattat och många besökare berättar för oss hur trevligt det är att komma till Tysslingen eftersom man blir så bra bemött, berättar Helny Olsson.
En av höjdpunkterna i årets svanräkning var lördagen den 6 april. Strax före klockan 10 ringde Lennart Eriksson, som stod vid Södra tornet i Tysslingen, och meddelade att två sångsvanar med gula halsringar var på ingång till Rånnesta. Vi, cirka 50 personer, stod med spänd förväntan några minuter, skulle det vara just de sångsvanar som vi gjort en plansch om och som rastat vid Rånnesta sju gånger tidigare? Och så kom de två svanarna med gula halsringar 6R82 och 6R86 och landade snyggt så att vi alla kunde se dem.
Styrelsen för Närkes Ornitologiska Förening vill rikta ett stort tack till att räknare och guider för årets insats. Här är de som funnits på plats: Johan Åhlén, Natalie Lallerstedt, Anastasia Valenta, Ronnie Lindqvist, Torsten Rönn, Jan Andersson, Jonas Blücher, Hans Waern, Marianne Palm, Birgitta Ekström, Roland Ekerblom, Gunilla Persson, Bernt Jerlström, Åke Lorin, Rolf Hagström, Ami Sundén, Helny Olsson, Bengt Jalsborn och Kent Halttunen. Det är fler som ska ha tack för att på olika sätt ha bidragit till en lyckad insats vid svanrasten.