Reserapport från Öland 11 - 14 oktober 2012

Bohemisk lyxresa till Öland

Text och bild: Jan Gunnarsson

Först en avstickare till Saltvik norr om Oskarshamn där härfågel siktats. Ingen härfågel visar sig men vi träffar åtskilliga bekanta skådare och ser ett havsörnspar där storleksskillnaden mellan makarna är mycket tydlig. Så till Kalmar och riktig mat och vissa får inte den beställda maten utan något annat och som ersättning äppelpaj till kaffet. Strulpaj säger jag. Kocken kommer ut och talar om att han visst gjorde nytt potatismos sedan det andra tog slut men det blev inget bra. Vi får rekommendera honom någon av de nyaste kokböckerna.Elfte oktober 2012. Tre billaster NOF-skådare strålar samman på det vanliga fiket i Kisa där några redan förstått att man går in genom bakdörren innan fiket öppnar. Det är Marianne Johansson, Ove Åkesson, Rune Eriksson, Marianne Palm, Kent Halttunen, Gunilla Persson, Ingvar Gustavsson, Åke Lorin, Stefan Gustafsson, Jonas Blücher, Birgitta Ekström och artikelskrivaren. Det är vi som är bohemerna på lyxresa. Bohemer, ja, nu ska vi nomadisera i flock ute i naturen, bre mackor och fixa kaffe i regn och spana hukande bakom väggar i lä, det är bohemiskt. Och lyx, inga trangiakök och inga tält. Vi skall bo i uppvärmda stugor och varje kväll äta hyfsad mat i Topless-Kvarnen strax intill (kvarnhuven är ersatt av presenningar).

Beijershamn, myrspov, kustpipare, prutgäss och lite olika änder. Vidare längs vägen söderut. Himlen broderas hela tiden av stora sällskap vitkindade gäss. En ringlande hästskoform, innanför hästskon rader av de latare gåskompisarna som surfar i det mindre luftmotståndet. Mycket dekorativt och på åkrarna myllrar ljungpipare. Förläggningen angörs och liten utflykt företas till brotten i Grönhögen, svart rödstjääärt!

Ovanlig fredag, alldeles lugnt, solen kommer upp och värmer oss hela dagen, fin höstdag. Lite fågeltomt ute vid Södra udden, många skådare på plats. Sträcket av vitkindade väller vidare, i går inräknades 115 000. Hökuggla ses av några redan på morgonen. Mot kvällen förnyat besök i Ottenbylund där till sist nästan alla får se den. Kent leder en sista runda efter ugglan, skrämmer upp den till övriga sällskapets glädje men själv missar han den. Falkar vållar diskussion, jaktfalk sedd tidigare men våra falkar blir efter skärskådan pilgrimsfalk och duvhök. Den större piplärkan gäckar oss. Vi drar oss upp till Gräsgårdshamn där vi solar och fikar och spanar. Gåssträcket fortsätter, ljungpipare och storspov kollas in. Fjorton mindre sångsvanar passerar på nära håll. Kan livet bli bättre än så här? Nu landar Ronnie Nederfeldt, har just sett en större piplärka i Össby efter larm och blixtutryckning. Förmås följa med och guida oss till platsen där leden av tubförsedda skådare tätnar. Efter en liten stund visar sig den ljusa, fina större piplärkan, livsart för flera och hurra! Vi är samfällt glada men i morgon bitti skall vi nås av den dystra underrättelsen att piplärkan senare under eftermiddagen blev mellanmål åt en stenfalk.

Kvällsturen åter till Södra udden ger mängder av kungsfåglar, trädkrypare och gärdsmyg. En duvhök som äter av sitt byte. Plötsligt dimper en gammal havsörn ned, motar bort höken och övertar själv bytet.

Varje kväll gör vi genomgång av dagens observationer i samlingslokal i stugbyn. Åke håller i den och Kent knappar in på Svalan. Muntra tillrop: – Du får inte bara skriva Öland för då får du på nöten! – Har Gunilla sett hökuggla? – Vi jagade iväg den, ja. – Hornuggla? – Nej, förnimmen hornuggla. – Vad hade vi i Södra lunden? – Herregud, det här börjar bli rörigt! Förvirrade förhandlingar och Gunilla är på väg att somna vid bordet. – Fasan, för fasen! – Spalt fem och där har jag bara noterat ljungpipare. Proteststorm utbryter: trana, trana! – Skata har jag inte sett i dag. – Nej, inte skata, det var kråka. Summering: – Det mesta var med. – Så får du inte säja, allt var med. – Sjuttio på första sidan plus trettitre gör hundratre, skamgränsen är passerad. Och Kent utbildar oss alla i Svalans ibland oanade finesser.

Fr v. Åke Lorin, Stefan Gustafsson, Jonas Blücher och Birgitta Ekström vid kvällsgenomgången

Lördag. Regn, regn, slår mot kikar´n. Vita gäss toppar vågorna, ruggigt värre. Vi håller ut under morgonsträcket och noterar kustlabb, sillgrissla, tordmule, rikligt med alfågelflockar. Kungsfåglar och bo/bergfinkar i trädgården. Äntligen öppnar restaurangen Fågel Blå där en energisk Örebrokvinna driver verksamheten och så är vi inne i värmen över en kopp kaffe och en macka. Trevligt rundsnack och så ut igen där regnet faller i strida strömmar, allt blir blött. Vi lockas av ägretthägern som larmats ut uppåt Mörbylånga. Lite oklart hur vi ska åka, vi kommer till ett annat ställe än den först uppgivna Guldfågelkurvan. Hägern försvann för tjugo minuter sedan och det ska visa sig att den förflyttade sig som vi själva längs kusten men inte samtidigt. Nästa visit vid Naturbokhandeln i Stenåsa med stort utbud av litteratur och annat och ett gäng kikarförevisare huttrar under ett litet partytält. Vi äter vår matsäck i den tomma barlokalen.

Besök vid Stenåsabadet som lockar med större korsnäbb och fågeltorn under tak. Ingen korsnäbb visar sig och det är ganska fågeltomt i övrigt. Åter söderut, i Gräsgård en massiv flock vitkindade förstärkt med bläsgås och prutgås. Till Södra udden där klimatet mest lämpar sig för cafébesök och fågeldagen är till ända.

På spaning i Gräsgårdshamn

Söndagen börjar ändå lite bättre. Rivstart med frukost och stugstädning, vi är klara redan tio över sex. Vid sjutiden står vi ute på Södra udden, Runes billarm går i gång och återigen. På udden fyller lommar, sillgrisslor, en enstaka tobisgrissla sällan sedd här nere, ut luckorna mellan alfågelflockarna. Hastigt passerar en skärsnäppa, landar sedan ute på en stenig udde där ytterligare några får se den innan den promenerar bakom stenarna och är borta. Salskrakhona i knipflock och havsörnen sitter åter högst upp på det höga sjömärket. Marianne Johansson slår sig ner på en bänk och vilar benen lite och får se en jorduggla passera och sträcka ut. När morgonsträcket börjar ebba ut kommer åter regnet som präglar resten av dagen. På udden återfinns nu bortåt femhundra tubbeväpnade skådare i långa band. Vad ska vi göra i regnet, nytt försök att kryssa den där ägretten? Först ett besök vid Eckelsudde där en del av oss fikar i blötvädret. Därefter plockar vi in en art som vi letat efter, gråsparv. Så åker vi vidare till det ställe där ägretten setts. Vi erfar via smarttelefonen att hägern fortsätter flyga fram och tillbaka längs kustpartiet. Vi påbörjar en liten vandring men störs åter av det ihärdiga billarmet som larmar bara för sitt eget nöjes skull. Nåväl, sista försöket, vi slår till i Guldfågelkurvan, snart hörs ett rop: – Den är i viken därute! Ja, vi får njuta av ägretten som efter en stund kliver in i vassen men strax kommer ut i blickfånget igen och alla får se den. Livsart för några och en värdig avslutning på Ölandsexpeditionen. Det är ägretten som är guldfågeln!

En sista genomgång när vi lunchar i Ringarum. Vi följer upp våra sista observationer och landar på det slutgiltiga artantalet 110. Så ställs frågan: Vilken var resans höjdpunkt?
– Det stora sträcket av vitkindade gäss
– Den större piplärkan som visade sig så fint
– De fina prutgässen på bara ett par meters håll
– Ägretthägern
– Hökugglan
– Flocken av mindre sångsvan
– Vårt gäng där det är så bra och trevlig stämning
För min del var det första Ölandsbesöket på tio-femton år, jag fattar inte varför det gått så lång tid. Resa med NOF vill jag gärna göra flera gånger, det är livskvalitet.