När merparten av årets rapporter kommit in kan vi konstatera att talgoxen är den talrikaste fågeln vid fågelmatningarna i Örebro län. Så har det varit de allra flesta av de 20 år som denna räkning genomförts. På andra plats kommer pilfinken och på tredje blåmesen. Alla dessa tre är väl anpassade till vårt vinterklimat och varierar inte särskilt mycket i antal från år till år.
Gulsparven på frammarsch
På femte plats kommer gulsparven. Den har ökat i antal jämfört med de senaste åren. Mönstret går igen i hela landet och är tydligast där det funnits snö. Kanske är förklaringen i gulsparvens fall så enkel som att den med snöfria marker hittar tillräckligt med mat ute i jordbrukslandskapet. Är marken däremot snötäckt, som den varit i år, söker den sig in mot bebyggelse och fågelmatningar.
Koltrasten allt vanligare
Ännu en art som ökat i antal jämfört med förra året är koltrasten. Detta är nog en följd av att ovanligt många koltrastar stannade kvar i Sverige under den milda hösten och förvintern. När det sedan blev kallt, erbjöd fågelmatningarna föda.
På plats tio i årets lista återfinns den lilla och näpna stjärtmesen. Det är en relativt ny besökare vid fågelmatningar. Går vi tillbaka till 1900-talet var det mycket ovanligt med stjärtmesar i trädgårdsmiljöer. Dessutom kommer den ofta i flockar, som ett helt litet gäng med små snöbollar på skaft.
Sidensvans och björktrast minskar
Två arter som däremot minskat jämfört med förra året är sidensvans och björktrast. Båda dessa äter gärna rönnbär, och förra vintern satt det kvar gott om bär långt in i januari. Denna vinter är det däremot ont om bär ute i naturen, och såväl sidensvansar som björktrastar har dragit vidare mot sydligare nejder.
Så här ser det ut i Örebro län (siffran inom parantes är från förra årets räkning):
- Talgoxe (1)
- Pilfink (2)
- Blåmes (3)
- Domherre (4)
- Gulsparv (12)
- Koltrast (16)
- Skata (6)
- Grönfink (10)
- Kaja (5)
- Stjärtmes (13)