NOF arrangerar fågelguidningar i Oset under maj månad.

Varför är vadarna alltid så långt borta?

Text: Ronnie Lindqvist.  Bild Gunnar Bergeå.

Storspov, myrspov, tofsvipa, brushane, gluttsnäppa, grönbena, rödbena, drillsnäppa, kärrsnäppa, enkelbeckasin. Vadarfåglar av många arter mötte oss 20 personer som samlats vid Boglundsängen klockan 18 den här sköna kvällen. Att hösten inte var långt borta var tydligt. En liten flock tranor sträckte söderut och vadarna var redan i vinterdräkt. Som vanligt vid Boglundsängen var avstånden långa och artbestämningen ofta en utmaning. Lättare var det med gulärlor och ängspiplärkor på nära håll.

En större falk gjorde en störtdykning mot ett byte utan att lyckas med annat än att höja pulsen på oss som var med. Eftersom detta skedde i perfekt och intensivt motljus är inte artbestämningen säker men sannolikt stämmer pilgrimsfalk bäst.

Vi fick en skön promenad runt området och kunde avrunda det hela klockan 20 med ytterligare några arter från fågeltornet. Tre svarthakedoppingar och en skedand kunde läggas till artlistan innan ljuset blev för svagt och det var dags att säga ”tack för ikväll och på återseende i fågelmarkerna”