Urusel dokumentationsfoto taget med mobilen genom tubkikaren.

När myrspov blev till rödspov

Plötsligt stod det tre spovar vid Blackstaåns mynning.
Väldigt tidigt på året, tänkte jag. Lite rödlätta och rak näbb.
Myrspov eller rödspov? Inte lätt att avgöra på det avståndet men jag tyckte jag fick en magkänsla av att det var rödspovar.

Måndag morgon. Jag hade stått och räknat inflygande sångsvanar vid Norra tornet i Tysslingen sedan klockan 05.30. När svanarna flugit klart åkte jag upp till Helny Olsson vid Ruinen för att vi skulle sammanställa dagens räkning.
Då kom det en kraftig regnskur från norr. Vi kröp in under det lilla vindskyddet och var glada att räkningen var avslutad, och en riktigt välförtjänt fika vid öppna spisen i caféet väntade.
Jag tog en extra spaning i tuben innan vi skulle gå in i stugvärmen.
– Helny, jag tror det står tre spovar vid Blackstaåns mynning, sa jag.
– Och de har rak näbb.
De var lite rödlätta: alltså myrspov eller rödspov. Och rödspov är väldigt ovanligt att se vid Tysslingen.

AP gav ingen vägledning

Jag gjorde en snabb sökning på Artportalen. Det fanns fem observationer på myrspov under 2020: samtliga i Skåne den 14-15 mars och en av dessa observationer innehöll tre individer. Ny slagning på rödspov: en obs i mars i Skåne: bara en individ den 14 mars.
Skit också, det gav ingen riktigt bra vägledning. Till råga på allt gick de tre spovarna lugnt omkring på 400 meters avstånd utan tillstymmelse att flaxa eller flyga. Och benens längd var gömda i de höga gräset på strandkanten.
Vad göra? Jag ringde Lennart Eriksson. Han stod vid södra änden av Tysslingen och kom till Ruinen på bara några minuter. Vi resonerade en stund till: han tyckte det såg ut som om näbbarna böjde aningens uppåt.
Jag tog en urusel bild med mobilen genom tubkikaren.

Ringde till mästaren

Lennart ringde till mästaren Johan Åhlén (som numera bor i Skåne och har koll på det mest), och de tre spovarna bestämdes till myrspov sedan även han tittat på den taskiga bilden. Helny, Lennart och jag hjälptes åt att larma ut det rekordtidiga fyndet. Fenologirekord för Närke med nästan en månad.
– Är spovarna kvar, frågade Ove Pettersson när han ringde direkt sedan han sett larmet.
Efter 20 minuter var han också på plats. Han var envis, glodde i den nya tubkikaren och ville absolut se om det fanns vingband på spovarna. Men fåglarna ville absolut inte flaxa, än mindre flyga.
– Har vi uteslutit rödspov? sa jag lite försiktigt.
Efter ytterligare 35 minuter skrek den tålmodige Ove till:
– Jag såg de svarta vingbanden!

Kastade oss på tubarna

Vi kastade oss alla på tubarna, och snart såg vi också hur en av spovarna flög en kort sträcka. Vi såg alla de svarta vingbanden.
– Jaha, nu är det bara att göra en pudel, sa Lennart lite moloket.
Visst, det var bara att krypa till korset och larma ut fåglarna igen, denna gång som rödspov. Möjligen var fåglarna av rasen Islandica, men väldigt svårt att avgöra och fastställa på det långa avståndet.
Kul, under alla omständigheter. Det blev ett präktigt fenologirekord för Närke; det tidigare var den 1 april 1967 (Åke Pettersson 1 april 1967, Rysjön, Kvismaren).
Vi alla fick oss också en tankeställare att man måste vara lika ihärdig som Ove Pettersson. Det gäller att jobba stenhårt och vara noggrann för att se alla karaktärer när fågeln ska artbestämmas.

av Kent Halttunen